to feel alone

Uppe sjukt sent som vanligt. Pratade lite med den finare man ha i livet och ibland kan man va sjukt ensam. Man har folk omkring sig men ändå så känner man sig så äckligt ensam. Så har jag känt mig ihelgen även om jag har haft sällskap av Johan och Jim. Så nån har man iaf kunnat prata av sig lite med. Men veckan nu känns också ensam, det kommer säkert helgen med att kännas. Men på lördag kommer jag iaf att ha sällskap av Mörtsell familjen i Adak, hälsa på farmor och även gratta minsta kusinen. Så det är väl en positiv sak. Men den familjemedlemmen jag helst vill ska vara där, den man jämt har kul med kommer inte alls att komma så det är lite tråkigt.. Saknar dig!

Men ska försöka se lite mer positivt på livet. Försöka alltså, kanske inte kommer gå lika bra som jag vill. Men en bra sak som hänt idag iaf är att jag har nu fiiixat cykeln min som jag visade i förra inlägget. Visst blev den fin? Det är nu bara styret som är kvar. Styvfar ska fixa ihelgen en stång så jag kan höja styret, samt att han ska fixa ett nytt fäste till styret så jag kan vinkla den som jag vill ha. Så småningom kommer den bli lite mer tantcykel-aktig då det sitter där. Min syster Dorina gav ett förslag även så grepptejpen på styret kommer att tas bort och sedan ersättas med en tejp som kommer va lite mer färgglad! Men inget av det kommer att kunna fixas förrän efter helgen så morgondagen ska jag drökt mig med att pynta cykeln istället med ett mönster i någon färg. Sätta en liten mer personlig prägel på det hela. Kommer snart ha snyggast cykel i Malå snart trots att den är minst 30 år gammal :)

Men nu börjar klockan bli allt för mycket så nu är det Supernatural dags och sedan ska jag sussa så sött ett par timmar :)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0