funderingar
Nu sitter jag på bussen påväg till Luleå. Eller ja, jag började åka redan halv nio och var vaken redan kl sju. Jag har kommit fram till att bussresor gör verkligen så man kan fundera ihjäl sig om allting från himmel och jord. Någon mer som känner igen sig?
Som varför känns det ibland som armarna är bly? Jag hade lagt dom i kors men orkade inte alls lyfta dom pga de kändes som de vägde ett ton var!
Sen har jag kommit fram till vad mitt första barn ska heta om det blir en pojke. Då kommer det bli en dexter, om det blir en flicka har jag inte bestämt mig än. Men tankarna vandrar verkligen iväg!
Men jag har inte kommit än till nånting jag alltid brukar dagdrömma om då jag åker långt, kanske låter konstigt men det är vad jag ska göra om jag dör i en bilolycka eller om jag skadas i en olycka. Riktigt hemska tankar som kommer upp.
Bara att sätta igång musiken i telefon så man inte börjar tänka i dom banorna och hoppas jag överlever denna resa.
Man vet aldrig vad ödet tänkt med mitt liv idag?
Som varför känns det ibland som armarna är bly? Jag hade lagt dom i kors men orkade inte alls lyfta dom pga de kändes som de vägde ett ton var!
Sen har jag kommit fram till vad mitt första barn ska heta om det blir en pojke. Då kommer det bli en dexter, om det blir en flicka har jag inte bestämt mig än. Men tankarna vandrar verkligen iväg!
Men jag har inte kommit än till nånting jag alltid brukar dagdrömma om då jag åker långt, kanske låter konstigt men det är vad jag ska göra om jag dör i en bilolycka eller om jag skadas i en olycka. Riktigt hemska tankar som kommer upp.
Bara att sätta igång musiken i telefon så man inte börjar tänka i dom banorna och hoppas jag överlever denna resa.
Man vet aldrig vad ödet tänkt med mitt liv idag?
Kommentarer
Trackback
